Vem älskar bara med akademiker?

Det är din far.

Han går i skogen med stora fötter

mild och vildrörd, plockar kastat glas. Bland mossa och rötter

mår han bra.

Det är salongerna och samtalets död

en väntan på salongsberusning

utan sprit. Alla vita kläder, servetten i knät

tuggorna som kväljer

Han låtsas resa sig, han tror han står men han kryper

genom drypande ordval, det är ett språk han inte kan

Dräparspråket;

hans hår växer ut över hela kroppen

midjan blir bred, något han inte ids vänta på

Ett besked. Att inte passera/passera?

så han kastar sina skor och går av asfalten

och de finns inte mera

hans läppar och midja och kungssången i skymningen

han går på stigen bland djuren

han bär sitt innersta utanpå kroppen

mellan brösten kan man stava sig till

hans namn.