Textival inleddes traditionsenligt med ett seminarium främst riktat till utställarna. I år så gällde det litteraturkritikens situation och vilken roll som den fyller. Kristofer Folkhammar (kritiker och poet), Jenny Tunedal (kritiker och poet) samt Ingrid Boselldal  (kritiker) berättade inledningsvis om hur de såg på och förhåller sig till litteraturkritiken och Martin Engberg från Ord & Bild modererade sen ett samtal som tog slut alldeles för snabbt. Men som vanligt så rann tiden iväg snabbt när det är riktigt intressant.

För alla er som inte kunde närvara har vi nu glädjen att publicera det alfabet som Kristofer Folkhammar hade förberett.

Alfabet t.o.m min egen begynnelsebokstav, avseende arbetsvillkor, dagsläget samt framtidsutsikter för litteraturkritiken i Sverige av Kristofer Folkhammar, 29 mars 2010.

A- Ambivalens: Något jag som kritiker försöker möta, kanske rent av vårda när det kommer till att formulera ’tyckande’ om litteratur. Också något i arbetsformen: jag är frustrerad över att inte kunna ägna en text mer tid, samtidigt som jag älskar att dagskritiken skrivs utifrån ett ’nu’ – en koncentration och en ansträngning som inte är alltför polerad eller skyddad.

B- Böcker: Enligt Anna Hallberg det som marknaden pratar om istället för att prata om litteratur. En uppgift för kritiken är att motverka att konsten blir reducerad till vara.

C- Cash: I relation till hur arbetsvillkoren för frilansande kritiker ser ut idag är jag otroligt imponerad över att jag så ofta kan läsa kritik som är textkänslig, vacker, rolig, komplicerande och kontextualiserande. Texter som ger mig något vare sig jag har läst, kommer att läsa, eller inte kommer att läsa boken.

D- Dag: Igår var det recensionsdag för Sara Stridsbergs nya roman. Jag får bara en dagstidning i brevlådan, men utan att gå hemifrån kunde jag läsa ordentliga recensioner av boken i alla stora dagstidningar på nätet. Fantastiskt. Man skulle nästan kunna tro att kritiken befinner sig i en guldålder. Problemet är bara att så få böcker får det utrymmet.

E- Essä: Ska vi prata om dagskritiken som ”dagsessä om aktuella böcker”? Skulle den bli mer värd då? Skulle den bli bättre?

F- Framtid: Det ser ganska deppigt ut. Vi vet inte om fler redaktioner kommer följa DN:s exempel med supernedskärningar. Vi vet inte vad bonnierjätten gör när den mer och mer avsäger sig ansvar för utgivning och utrymme för det som inte betalar sig snabbt. Kanske kommer kritiken att behöva, och i så fall kunna få, ett kulturpolitiskt skydd som gör den mer jämförbar med andra konstformer. Kulturjournalisten kanske blir en stipendiesökande konstnär. I så fall ligger nog essän bättre till än dagskritiken. Kanske får tidningsredaktioner söka offentliga medel för att kunna publicera kritik. Kanske måste de betala sina kritiker ordentligt då.

G- Går runt: Min lilla verksamhet går runt då jag skriver för den tidningen som betalar mest, samt för en som publicerar väldigt många recensioner, och därmed kan ge mig ganska många uppdrag.

H- Högt: Jag har skyhöga tankar om kritiken. Alla har inte det. Detta måste jag försöka leva med.

I- Integritet: Något som mer än någonsin är viktigt att hålla på om man vill försvara värdet för den seriösa och komplicerande kritiken. Jag tror inte på att förenkla och förkorta för att göra kritiken mer lättuggad och lättläst, det skulle vara en loose-loose-situation – jag tror att man i såna fall skulle jaga läsare som inte fanns. Motsasten till integritet är plustecken, tärningar och enkla iakttagelser av tendenser.

J- Jobb: Professionalisering är inte den enda vägen till bra kulturkritik, men kanske ändå den vettigaste.

K- Kulturskymning: Vi har inte sett verkningarna av den nya kulturproppen än. Kanske måste man tänka att just nu är det en ovanligt ansatt period. Kanske måste alla som gillar kultur finns sig i att för ett tag framöver, vid sidan av att man gillar att ta del av konsten och samtalen, ta till uppgift att aktivt propagera för att konsten är viktig och att ett kritiskt offentligt samtal behövs.

Annonser