Lokal: Butik Kubik
Tid: 12.50-13.30
I Butik Kubik bygger vi en biktmiljö och bjuder in till intima möten mellan författare och en mycket begränsad skara åhörare. Här ges närheten till författaren, utan distraktioner. Vi minskar avståndet och låter samtalet spela i mellanrummet. Det mellan texten, det berättade och läsaren, mellan det offentliga och det personliga. Författaren bestämmer ämne och full koncentration utlovas.

Carloline Ringskog Ferrada-Noli är en Malmöbaserad kulturjournalist som i november 2009 debuterade med den uppmärksammade och prisade romanen ”Naturen”. Caroline är född 1980 och verkar bland annat som krönikör och recensent. ”Naturen” är osympatisk och provocerande, politiskt inkorrekt och fylld med parallellberättelser. Den är realistisk, fantasifylld med bildligt språk och snabba vändningar, skriven med en vass och varm hand.

Caroline börjar med att be om ursäkt, i biktens form, för att hon tar plats, för att hon har ljugit genom att skriva en roman, för att hon skrivit om en osympatisk person med mera.
Hon fortsätter, och drar lite nervöst handen genom håret, med att bjuda in publiken till att fråga henne vad vi vill. Hon ger oss exempel på vad vi kan fråga: om vad boken handlar om, om varför hon skrivit den, om vad hon väger, om sexualitet, om hon hatar bögar, och allt från det hon skrivit till det mesta om henne själv. Hon ler och öppnar sin bok ”Naturen” som kom ut i december på Atlas förlag. ”Jag ska läsa lite, sen får ni fråga om allt det där jag sa att ni kan fråga om” säger hon och ger en hackig och spännande bild av karraktärens drag och handlingens vändningar. Jag tycker att hennes läsning innehåller lika många sidospår och undertexter som boken gav mig när jag läste den.
Publiken sitter på golvet, andäktigt och koncentrerat, de ser nöjda ut. Caroline har en skämtsam och rå framtoning som delvis skrämmer och delvis charmar mig sönder och samman.
När hon läst klart tar hon emot frågor och svarar direkt, öppet och rakt på spörsmål om varför hon själv tycker att hennes huvudperson i ”Naturen” är osympatisk. En liten ordväxling om att några i publiken tycker att karaktären visst är sympatisk i all sin operfektion, att det finns igenkännande drag som inte är smickrande men som ändå gör karaktären lite varm i kylan. Vidare pratar vi om hur det befriande i att huvudkaraktären i boken är rent elak, att en som läsare kan känna den tillfredställande känslan av hämnd och förlösande aktioner i att ge bort kexchoklad till en anorektisk som sondmatas. Caroline får frågan om hon känner det som befriande att skriva om just dessa drag? Inte direkt blir svaret, men att det elaka gör gott för humorn är något som hon återkommer till. Det går inte att vara snäll och rolig, jag gillar det. Alldeles varm, rädd och glad går jag ifrån Carolines bikt.

Annonser